Har inte försvunnit helt från bloggvärlden..
Hej på er - längesedan nu.
Skriver ett litet inlägg nu då jag såg att man skrivit ut min bloggadress i Fenylventilen (julnumret). Tänkte det kunde vara bra att tala om att jag bytt blogginriktning lite för tillfället då jag ledsnade på att vara PKU-Micha och inget annat - jag lägger definitivt inte ner denna blogg, men vill ni följa mitt liv (lite i alla fall) så har jag en blogg till på michanicole.blogg.se - en blogg där jag skriver om annat än PKU. Det är nämligen något jag känner för att göra just nu..
Lägger upp lite bilder där också (ibland) - mer än jag gjort i denna blogg.
Ha det fint och ta hand om varandra :)
In i vecka 25 nu
Funderar på om det verkligen är så bra att jag har en blogg..? Är rätt kass på att uppdatera den och är bara trött hela tiden så det blir inga långa stunder framför datorn inte..
Nu har jag gått in i vecka 25 och tiden går jättefort. På onsdag den här veckan ska vi till barnmorskan på besök och det blir spännande. Ska fråga om jag kan få tag i ett bäckenbälte för jag har väldigt ont runt höfterna, bäckenet och längst ner i ryggen. Har svårt att hitta bekväma sovställningar och det gör riktigt ont emellanåt.
Med värdena går det bra. Har legat stabilt länge nu, varken med för stora dippar neråt eller för stora vändningar uppåt. Ligger runt 220-180 mestadels och det är rätt bra.
Idag är jag hemma från jobbet då jag inte sovit något inatt. Haft ont och legat och funderat en massa.
Hon därinne rör sig just nu, lite p vänster sida, lite på höger sida.. Jag undrar hur stor hon är. Visst kan man gå efter ett generellt mått men det stämmer sällan efter vecka 20. Undrar hur hon får plats därinne.. Förstår inte mycket av det där, allt är så mäktigt, det är så häftigt att man kan ha ett barn i magen, som bara växer och växer..
Kram på er
Snart vecka 23 och nya uppdrag
Hej på er. Har fått höra att jag varit kass på att uppdatera, vilket jag vet, så nu kommer ett litet inlägg och en bild..
Har slutat jobba på det ställe där jag har jobbat ett år och det kändes inte kul alls. Jag jobbar ju för ett företag där vi jobbar som konsulter kan man säga, så kunden jag varit hos har anlitat ett annat företag. Tursamt nog för min del, hade min chef en plan för mig så jag har fått andra uppgifter som passar mig fantastiskt bra. Hoppas nu bara att jag kan prestera så bra som jag vill.
Jag har ofta väldigt höga krav på mig själv och får väl nu försöka ta det lite lugnare så jag inte stressar upp mig i onödan. Jag får helt enkelt verkligen ta en dag i taget. Kan vara nyttigt det med.
Annars mår jag bra. Jag mår bra men har nu kommit in i andra perioden med trötthet. Jag skulle kunna sova bort hela dagar. På helgerna när jag och T är ute och åker somnar jag nästan i bilen.. En liten shoppingtur gör mig mörbultad. Dags för järntabletter tror jag.. Började med Niferex igår, ska ta en tablett bara 3 ggr i veckan första veckan så att magen vänjer sig. Börjar man med en per dag får man förstoppning som ett brev på posten. Nej tack..
I torsdags var jag på Huddinge sjukhus och träffade min dietist och min läkare och det visade sig att mitt blodtryck var bra och det hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag tycker att jag blir så satans slut av att gå i trappor och hjärtat bultar på och blodet bara far runt i kroppen på mig, så jag trodde att jag skulle ligga skyhögt. Icke, som tur är.
De två största förändringarna för min del med den här graviditeten är att 1) jag får äta så sjukt mycket mer Fa nu än någonsin tidigare. 2) Jag som är van att träna högintensiv träning tycker det är pest och skitjobbigt att gå i trappor..
Å en till..
Kram på er :)
Uppdatering
Hej där.
Vet att jag är urkass på att hålla uppdateringarna någorlunda jämna..
Inte lätt när jag är så trött och slö som jag är!
Har nu gått in i vecka 21 och just idag har rörelserna varit rätt många. Inga buffanden direkt, men rörelser, och det är mysigt..
Har nu en vecka kvar på mitt nuvarande jobb - jag sitter hos en av företagets kunder men kommer att sluta där pga en upphandling nu på fredag. Ser inte fram emot att lämna dem då jag verkligen trivs och trivts i ett år, men vissa saker kan man inte göra något åt.
Jag får se vad det blir av mig under hösten/vintern. Kan ju bara hoppas att jag får någonstans att vara så jag inte behöver sitta och glo bort dagarna. Vi får se, jag återkommer om det.
Just nu känns det bara som att jag vill att denna vecka ska ta slut och att vi ska kliva in i oktober nu, för då är det snart november och sen december...
Jag börjar för övrigt bli riktigt fet runt magen (haha) och jo, jag överdriver väl lite men nog är magen rund och go nu.
Återkommer med en liten bild senare, men nu måste jag lägga mig och vila fötterna och benen lite..
Ha det fint alla :)
Lilla fina..
En liten ...
Hallå där..
Några veckor sedan sist har det tyvärr blivit. Vi har haft stora problem med vårt internet hemma och det känns som att det aldrig blir bra.
Har också haft fullt upp med känslor och oro så det kanske var lika bra att jag inte skrev någonting (?)
Kan berätta att jag nu äter 800 fa per dag. En hel massa protein med andra ord (för att vara jag).
Höjde ju fa en hel del, upp till 500 - men det räckte ingenvart, höjde till 600 - samma veva där och nu slutligen på 800. Frågan nu är om det räcker och i så fall hur länge..
Grodan i magen tar en hel del har det visat sig, för så fort jag höjt intaget med 50 eller 100 fa så ligger jag lågt igen, ändå.
En sak kan jag säga, och det är att det INTE är lätt att veta hur mycket man ska höja för att ligga runt 200 fa.
Har inte legat runt 200 fa på väldigt länge. Snarare 90, 100, 110 och 130 för det mesta. Rätt lågt som ni förstår..
Rubriken jag har idag .. har att göra med det ultraljud vi var på i onsdags. Hade världens värsta jävla skitdag (ursäkta språket) men det vände och den blev den mest fantastiska dag i mitt liv.
Jag och Tim var nog båda nervösa - jag mådde väldigt illa när vi kom till Karolinska. Vi var dessutom en halvtimme tidiga och trodde vi skulle få vänta jättelänge men rätt var det var så kom en barnmorska och hämtade oss.
I min mage ligger en liten .. tjej!
Jag måste erkänna att jag kände det på mig från början, redan i vecka 13 faktiskt!
Glädjen var obeskrivlig när barnmorskan sa att allt ser bra ut.
Lättnaden enorm!
Den lilla fina beräknas komma till oss i februari, runt den 13e så vi får se om det blir en alla hjärtansflicka eller senare.. Kanske tidigare, vem vet?
Jag är SÅ nyfiken på att se henne (och jag vet att det fortfarande KAN va en pojke därinne men det är inte troligt) - oj vad jag får äta upp just dessa ord om det kommer ut en pojke i februari.. Haha..
Å andra sidan ska vi på tillväxtultraljud runt vecka 30, och jag går nu på söndag in i vecka 20 så det är bara 10 veckor kvar tills vi får se henne igen!
Bild på knytet kommer senare ikväll eller i helgen :)
Oh happy days!
Kram på er!
Vecka 18 och låga provsvar
Hej på er.
Jag har haft en del problem med internet hemma så jag har inte kunnat uppdatera som jag velat göra.
Nu har det gått 17 veckor och jag är inne i graviditetsvecka 18 - snart "bara" halva vägen kvar att vandra..
Mina provsvar har varit rätt låga senaste tiden, men de två sista har verkligen legat som lägst. 90 var resultatet på de två proven och redan innan jag hamnade så lågt ökade jag på mitt fa intag till 470 fa respektive 500 fa (har inte fått svar på provet jag tog efter höjningen till 500) - provet jag tog efter höjningen upp till 470 hamnade på 90 och eftersom att bebisen verkar ta mer och mer näring av mig så är risken att provet efter höjningen till 500 också ligger under eller nära 100.
Fick panik igår när jag fick 90 som svar på provet och ringde Erika (min dietist) och vi kom fram till att jag nog kan våga höja till 600 fa på en gång - för det är bättre att ligga högre än lägre i värdena - jag har ju ingen marginal nedåt men uppåt finns det en hel del marginal.
Hon berättade också att det är inte förrän man får resultat på 70 umol/L som det börjar bli en risk för brist hos fostret. Jag har inte direkt långt kvar till 70 så ni kanske förstår att jag är orolig. Igår åt jag 605 fa - så på två veckor har jag höjt från 350 fa till 600 fa - det förklarar ju en hel del; nu börjar ökningen..
Det låter konstigt och jag vill inte att det ska sticka i ögonen på någon, men jag måste säga det att jag har lite problem med att vänja mig vid att äta mer fa per dag nu än vad jag haft förut. Tidigare, innan jag började med graviditetsdieten, hade jag inga problem med att äta för mycket - men nu efter all den här tiden och allt kämpande så känns det underligt att kunna börja äta mer än jag gjort på 6 månader.
Det blir svårare för mig nu att hitta på mat med mer protein i än att hitta på mat med mindre protein i - jag menar, visst vet jag att jag kan lasta på broccoli, blomkål och lite vanligt ris på tallriken - men det känns konstigt och väldigt ovant. Jag vänjer mig säkert snart igen, det var bara något jag behövde berätta.. Det hela visar starkt att man kan anpassa sig till nästan vad som helst - det är det häftiga..
Jag är pirrig i magen - vi ska på ultraljud nästa vecka på onsdag och jag är jätternervig inför det. Jag har fått se bebisen två gånger - en gång i veck 13 och en gång för två veckor sedan men är ändå väldigt nervös inför detta.
Man vet ju aldrig vad de ser eller vad de hittar och jag vet att jag inte är ensam om att känns såhär.
Att barnet skulle få PKU (vet man ju bara först strax efter födseln) det skulle inte röra mig i ryggen. Det finns så mycket annat som jag är livrädd för - och om någon ska ha ett barn med PKU så är det jag. Dessutom känner jag att jag har stora hopp om bra mediciner för oss i framtiden så nej, PKU hade inte varit ett problem för mig, eller för Tim.
Här kommer en liten tjockisbild - magen har ännu inte fått den där tokrunda formen men det kanske kommer..
/ Micha
Känner mig SÅ tjock
Det är ganska underligt.
Jag känner mig fruktansvärt tjock runt magen, och nog har den vuxit - men hittills har jag bara gått upp 2 kg, om ens det - det diffar neråt med ½ kilo då och då. Konstigt att magen kan bli så stor utan mer viktpålägg..
Enligt mina beräkningar är jag i vecka 17 och går in i 18 på söndag. Tiden går fort..
Igår tyckte jag väl att jag kände nåt fladder/lite bubblor i nedre delen av magen. Det kändes definitivt inte som gaser eller tarmrörelser, men ännu är jag osäker. Tyckte jag kände något imorse också, men det kan ju vara inbillning.
Tänk va skönt det skulle vara om man kunde få klarhet i att det är bebisen som rör sig på en gång, istället för att tro det ena eller det andra.. Då missar man ju första rörelserna.. Trist..
I helgen fyller en viss dam år och på lördag ska vi ha spektakel hemma. Känner mig redan trött inför det men hey, det löser sig nog. Det blir trevligt att träffa lite vänner.
Det enda jag kan tänka mig att önska mig är ett par supermysiga tofflor från fannymichel.jetshop.se (gärna roooosa eller svarta, högre tofflor), helkroppsmassage och presentkort (det lär ju behövas, blir ju inte mindre..)
Har oftast inga idéer till födelsedagar.. Kommer behöva en hel del grejer till jul däremot (eftersom att BF är i februari..)
Ha det fint!
Tillägg till föregående inlägg
En smärre detalj (en ganska stor faktiskt) som jag missade i det senaste inlägget gäller hur man gör på jobbet när man måste väga och räkna på allting.
Jag själv gör oftast lunchlådan hemma kvällen innan och väger och måttar upp allting redan då. Egentligen bara för enkelhetens skull - också för att jag bara har en 30 minuters rast på lunchen så man hinner inte laga mat på jobbet direkt (dessutom är jag rätt less på folks kommentarer om vad och hur jag äter, usch..)
Jag äger två matvågar, för din egen skull är det bra om du också skaffar två stycken - en att ha på jobbet och en att ha hemma. Det har varit min räddning när jag i början inte hade någon koll och blev tvungen att tacka nej till en banan för att jag inte kunde väga den. Hungrig var jag kan tilläggas..
Du kan på det sättet väga frukt och grönsaket om du äter det som mellanmål på jobbet. Det är också en himla bra investering.
Hur kunde jag missa något så viktigt? Skyller på att hjärnan krymper lite när man är gravid (det är faktiskt sant..)
Ha en fin helg! Själv ska jag ut och gå i det fina vädret och sen köpa mig minst två par nya sköna skor och leta stödstrumpor. Japp, ni läste rätt - S T Ö D S T R U M P O R!
/ Micha
Ge. Mig. Mat.
Jag är hungrig. Riktigt hungrig.
Började nog bli hungrigare nu i veckan, eller om det var i helgen som passerade.
Något hände, nu kurrar magen hela tiden - och nej, det är inte sparkar eller fosterrörelser än - det kurrar och låter precis som att den är tom trots att jag ätit för bara någon timme sen.
En fråga till dig kroppen: ska jag äta något varje timme eller? Du måste skämta med mig!
Hur som helst; jag mår bra men jag är arg för att jag måste ha mina illasittande jobb-brallor på mig. Har beställt nya som inte kommit ännu och här sitter jag med en mage som vill ut i det fria! Imorgon blir det banne mig andra brallor, så det så! Har märkt att magen verkligen pyser ut helt och hållet när jag byter byxor i slutet av dagen...
Senare idag ska jag handla lite mat till både mig och illern (vår inneboende f.n) samt kattsand (till honom, inte till mig) och så ska jag göra världens godaste Kimchi-pannkakor tror jag bestämt. Med sesamgurka till! Nom nom nom...
Imorgon är det fredag - det gillas stort eftersom att jag får nya skor på lördag. Tänk att något så litet gör en så lycklig...
Ha det fint!
Det går inte en dag
______________________
Jag satt precis och läste igenom en del av mina blogginlägg på min gamla blogg (chii.blogg.se) och hamnade på de inläggen som känns allra mest i hjärtat. De inläggen som handlar om min vackraste Gammelman som inte finns längre.
Så mycket som jag kände för den hunden .. Det är otroligt! Jag kan inte läsa mer än två ynka rader om honom utan att börja gråta - och så har det varit sedan han sprang vidare på de gröna ängarna. Jag saknar honom varje dag och önskar hela tiden att hundar kunde leva lika länge som människor men nu fungerar det ju inte så..
Usch vad jag saknar dig Puppe.
Hur sänker jag mina värden?
Sådär, och så vips var man tillbaka i jobbrullet. Helt otroligt vad 5 veckors semester var välbehövligt!
Känner i hela kroppen att jag har mer ork - men det har nog också med att göra att jag gått in i andra trimestern och den värsta tröttheten har lagt sig.
Den enda nackdelen nu är mitt humör - det är inte att leka med. Jag tycker synd om Tim som ena stunden ska se mig gråta till "True Talent" och andra stunden få höra att hela mitt liv rasade för att vi inte gick på en planerad promenad häromdagen. Herregud, ta dig i kragen kvinna! (Inte lätt dock, för man vet inte om hur man beter sig eller vad man säger..) Jag kan bli arg också. Så arg att jag bara vill slå in en dörr eller nåt. Nu gör jag ju inte det, men jag har god lust ibland. Det är helt otroligt vad hormonerna gör med en. Även om jag har haft grava PMS störningar så är det inget om man jämför med det här..
Hur som helst.. Nu till annat.
Eva skrev en kommentar och berättade att hon kämpar med sina värden precis som många andra PKUare gör.
Hon frågade också efter tips på hur man kommer till rätta med värdena. Det är inte lätt, men det är inte så svårt som man tror heller (kan jag säga i efterhand.)
Först och främst; den som provat att gå ner i vikt och hålla diet vet att det kräver fokus för att lyckas. Det är samma med FA värdena.
1) Bestäm dig för att du vill sänka dina värden. Är du inte bestämd nog kommer du att fuska - det vet du också.
2) Skaffa en anteckningsbok! Jag vet hur surt det är att skriva matdagbok (speciellt längre perioder) men det är SÅ värt det! Jag ogillade att behöva skriva ner allting i en bok VARJE dag men idag kan jag inte leva utan den.
I boken skriver du dels matdagböcker varje dag med datum och du bokför hur många gram protein eller hur många mg fenylalanin du äter per dag. Sedan antecknar du dina provsvar i boken också - vilket gör det mycket lättare att kunna gå tillbaka och se hur många mg fa du ätit tre dagar innan du tog ett prov (för att se hur provet blev i jämförelse med intaget) Detta är ett väldigt bra sätt att lära sig att ha koll - och att kunna ändra på intaget i tid, om det är för högt eller lågt. Boken blir din bibel till slut - det är den absolut bästa investering du kan göra.
3) Om du har levt lite slarvigt med maten (dvs aldrig direkt vägt eller räknat på vad du äter = nästan alla lever så har jag förstått) - då är det nu dags att ta och se över en del saker. Det första är att faktiskt repetera vilka råvaror som innehåller lägst proteinmängd och skriva upp dessa i en bok, eller om du bara använder dig av en PKU kokbok dagligen - det väljer du ju själv. Jag själv skrev ner det jag åt dagligen och den fa mängd respektive råvara innehöll då det är rätt tungt och otympligt att släpa med sig kokboken med alla värden överallt.
Ett exempel kunde vara att jag skrev:
"Tomat 100g" - 26 fa
"Gurka 100g" - 15 fa
Skriver du ner frukt och Semper Digestivekex på samma sätt så vet du vad ett äpple och ett kex innehåller och behöver inte räkna på dem varje gång.
4) Bestäm dig för hur du ska räkna. Det finns olika sätt att räkna intaget på. Titta i PKU kokboken (du kan beställa den via pku.se om du inte har den - den bara måste du ha om du har PKU!) I boken står det beskrivet hur man kan räkna proteininnehållet på olika sätt. Själv valde jag att räkna fa (fenylalanin i mg). Formeln för att räkna Fa är väldigt enkel:
Om du vill äta tomat och veta hur mycket fa i mg som 234g tomat innehåller så måste du veta vad 100g tomat innehåller (och det hittar du i PKU kokboken). Du får då fram att 100 g tomat innehåller 26 mg fa.
Du tar då 26 mg fa och delar på 100 - då får du 0.26. Sedan multiplicerar du 0.26 med 234 (som ju är mängden du vill äta) och får då: 60.84 (mg fa).
Det finns tillfällen när du inte har tillgång till klara Fa värden per 100g - då är det bra att veta hur du räknar ut fa mängden i mg utifrån proteinmängden.
Säg att du vill ha glass. Glassen innehåller 2g protein per 100g. För att räkna ut Fa mängden tar du 2 och delar på 100. Du får då 0.02. Sedan multiplicerar du 0.02 med så många gram du äter (dvs du måste alltid väga det du ska äta). Säg att du vill äta 70g glass - 0.02*70=1.4 - vilket du sedan multiplicerar med 0.05:
1.4*0.05=0.07
För att få fram hur många mg fa det blir måste du flytta decimalen 3 steg åt höger. Det blir alltså 70 mg fa för 70 g glass.
Med enkel matematik vet vi då att om glassen skulle innehållit endast 1 gram protein per 100g - då blir det hälften av 70 - dvs 35 fa för 70g glass.
Ett tips är just det att du aldrig behöver räkna länge på 1 och 2 g protein per 100g - 1 gram protein per 100 g är alltid hälften av vikten på det du ska äta. Väger du upp 100g av något som innehåller 1 g protein per 100g så blir det 50 fa - inget snack.
Om det gäller 2g protein per 100g - då är den 100 fa för 100g.
5) Berätta för din familj och dina vänner att du håller på att sänka dina värden för att må bättre och att du kommer att prioritera detta ett tag framöver. Berätta hur viktigt det är och gör dem delaktiga - det betyder massor för dig i längden att ha nära som är insatta i det hela.
Om du känner att det blir jobbigt med middagar (det ÄR krångligt när man äter såhär strikt) så säg ifrån och försök att ta det hela med ro. Om du planerar att sänka dina värden inför en graviditet så kan jag säga två saker: den supersnåla dieten suger verkligen men den gör bara gott för dig. Det andra är att det kommer en tid då du får äta igen allt du missat - med råge! Liksom hej ris och falukorv! Det ÄR värt det när du ser den lille/lilla i magen.
- Du som vill sänka dina värden pga för höga värden och för att få ett lättare liv med bra resultat: grattis till dig! Du kommer att bli mer snabbtänkt, inte lika känslosam och se mycket MYCKET klarare på saker och ting. Sedan det absolut viktigaste av allt: du gör dig själv en enorm tjänst och du kommer att må bra av kontrollen. Jag lovar!
6) Det kommer att kännas surt att äta ännu snålare. Du som har klassisk PKU (som jag själv) vet att vi äter redan snålt nog kan man tycka. För att sänka värdena krävs det att du drar åt snaran. Det kommer att kännas när andra i din närhet äter så simpla saker som potatis och broccoli - för det är råvaror som innehåller mer protein. För min del; jag kunde inte ens äta 1½ potatis på en dag när jag åt som snålast. Jag trodde jag skulle dö. NU gjorde jag inte det. Vad jag vill säga är att det stärker dig faktiskt att bli testad på det här sättet.
Vaddå godisförbud? Vaddå vit månad? Alltså; alla sådana utmaningar kommer du att klara galant om du vill testa. Det här med att sänka värdena gör så mycket för dig att du kommer att få styrka till hundra andra saker.
(Saker som alla andra inte skulle orka med ens en dag.. det orkar du hur länge som helst, för du vet att du kan och det driver dig framåt.)
7) Prata med din dietist. Hur har värdena sett ut? Hur ofta tar du prov? Ställ in dig på att ta prover 3 gånger i veckan, exempelvis måndag, onsdag och fredag. Då får du bäst koll och ser hur det diffar med bara ett par dagar mellan proven.
8) Börja med att äta som du gör en dag och lär dig räkna ut vad du äter i fa mg per dag eller i gram protein om du väljer den metoden. Börja alltid med att se hur mycket protein du får i dig per dag (ta hjälp av din dietist med att räkna och bolla idéer). Ät som du gör i vanliga fall men väg allting du äter. Räkna på det du ätit. Det som kan vara bra är att räkna på din vanliga matintag ett par dagar och se över hur mycket protein du faktiskt får i dig. Ligger du högt i värdena så får du ju i dig för mycket - så enkelt är det.
När du med eller utan hjälp från dietist - fått fram intaget i protein är det dags att justera. Säg att du kommit fram till att du äter 700 mg fa per dag i vanliga fall - om du ska ner i värdena kan du kanske börja med att sänka till 500 och se vad dina provsvar blir (PRATA ALLTID MED DIETIST INNAN DU TESTAR MIN IDÈ DÅ ALLT ÄR INDIVIDUELLT! Du kanske tål mer protein än jag - eller mindre - det jag skrev var mera en riktning. Ta allt med din dietist!)
När du/ni kommit fram till hur mycket du ska sänka ditt intag så kommer du att få äta så ett tag för att se hur kroppen ställer sig till det - sen kanske du får minska lite till på intaget.
Själv gick jag från över 700 fa mg per dag till 300 fa mg per dag. Det sved kan jag säga, men nu är jag på väg uppåt igen. Idag äter jag 370 fa.
9) Du lär känna dig själv och din kropp! Det är guld värt för dig nu och i framtiden. Du kommer att veta hur snabbt dina värden svänger uppåt och neråt - vilket är värt massor. Du kommer att lära dig en massa värden utantill vilket kommer att hjälpa dig på traven lång tid framåt - du kommer när du ätit klar dieten att ha bättre koll på vad du stoppar i dig. Ytterligare ett plus är att du kommer att må så bra under den här tiden att du inte kommer vilja bärja slarva som du gjort förut - för det är inte värt det. Kan du räkna på vad du äter och vet vad du gör så är det toppen och det kommer du att märka.
10) KÖR!
Om det är någon som satt igång med hård-dieten nyligen eller som vill sätta igång och som vill bolla: maila mig!
[email protected]
KRAM på er och stort lycka till.
Många tack
Tack så mycket för alla fina grattis ni gett mig! Det värmer massor! Det är fortfarande så att det känns som att jag lever lite i en bubbla, och så lär det väl bli ett tag framöver - i alla fall fram till ultraljudet den 14 september. Det är något som både jag och T räknar ner till. Läskigt..
Man vet ju aldrig vad man får för besked då. Allt är så osäkert fram tills dess. Jag VET att det är så, och det irriterar mig lite när folk säger att "äh det är ingen fara, nu har du gått över 13 veckor.." - OCH?! säger jag då. Hur vet de att barnet är friskt, att det växer som det ska, att hjärtat slår som det ska? Det vet de INTE - därför blir jag lite upprörd när det verkar som att man inte får vara orolig ifred. Jag kommer att vara orolig - fram tills UL och går det bra kommer jag vara orolig fram till förlossningen. Vet ni varför? FÖR ATT DET ÄR VANLIGT! Å nej, jag kommer inte BARA att vara orolig men jag har hört att det är rätt sunt att vara orolig då psyket ställer in sig tidigt på att försvara barnet när det kommer ut, att göra allt i sin makt för att skydda det. Det är så det är bara.
Gaah.. Sådärja. Dagens breakout is done.
Idag gick jag in i sista semesterveckan. Nästa måndag är det tillbaka på jobbet som gäller och jag längtar faktiskt. Jag saknar folket där och jag saknar vardagsrutinerna. Jag är rätt rastlös av mig och i vanliga fall (när jag inte är gravid) kan jag slå ihjäl många timmar på kickboxklubben och så vidare - det funkar ju inte riktigt just nu och jag har ingen lust att åka någonstans heller. Jag bara är, och därför blir jag rastlös - men jag passar på att vila mycket när jag blir jättetrött av att inte göra någonting. Det är nämligen många som säger att jag inte kommer få vila så mycket sen (haha...)
Med kosten går det bra. Det som är jobbigt för mig är att jag hamnat i en "munnen-vattnas-för-allt"-fas. Jag menar, jag har aldrig ätit kött till exempel, men igår när T gjorde en chiligryta med köttfärs i och jag skulle dofta på den så tog det inte ens två sekunder förrän hela munnen vattnades av suget efter den grytan. Hur sjukt är inte det?!
Jag har aldrig varit intresserad av kött eller fisk under mitt liv - det har liksom aldrig lockat mig, men nu, nu vill jag ha allt jag aldrig velat ha (vet att det är normalt) och det är ännu jobbigare då jag inte kan tillfredställa det så kallade "behovet" eftersom att jag har PKU. Det suger.
Har fått en nojja på citron också. Varje dag måste jag göra en eller två portioner sallad (bara gurka, tomat och isberg) med en massa citronsaft, lite olja och salt och peppar. Det är så SJUKT gott! - och där började det vattnas i munnen igen.. (Jag har problem..)
Idag tror jag att jag ska göra Goda Grytan. Lite i alla fall. Den innehåller ju potatis och vitkål och de senaste dagarna har jag kunnat äta lite kokt potatis till middag (wow!) och det har varit en fröjd kan kan lova. Goda Grytan kan jag inte ha så mycket potatis i, men jag väger den ju och detsamma med vitkålen så det blir nog bra. Jag vill bara åt smaken, man har i paprika, lök och tomatpure, vatten, buljong, kummin, salt, peppar och om man vill; lite vitlök. Det är så sjukt gott..
Värdena har varit lite lägre igen så nu har jag blivit tillsagd att det är bättre att jag ligger högre (typ fjärde gången jag får en tillsägelse för att värdena är för låga..) så nu äter jag hela 350 fa per dag. Vi får se vad det intaget blir i provsvar sen. Det måste ju funka, annars får man göra om och göra rätt igen.
Näe, nu ska jag peta i mig en massa tabletter igen och sen ska jag göra citronindränkta salladen till lunch! Nam nam!
Övrigt: Det står att man ska dricka mycket mjölk - den va kul! Här blir det kalciumtabletter istället..
Gravid vecka 15
Barnet
Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.
Mamma
Eftersom fostret lagrar kalcium kan du under den här perioden bli sugen på mjölk. Drick gärna mjölk både nu och senare. Hjärtkapaciteten ökar för att klara syretillförseln till både dig och fostret. Fram till och med vecka 32 kommer hjärtats kapacitet att öka med 30 - 50 procent. De flesta har nu vuxit så mycket att kläderna börjar bli för trånga. De flesta kvinnor pendlar under den här tiden av känslor mellan lycka och förtvivlan. Reaktionerna kan vara häftiga, ungefär som tonårstidens humörsvängningar. Tankar och fantasier om barnet är vanliga. Många drömmer mycket nattetid och minns ofta drömmarna bättre än annars. Det är inte ovanligt att man blir mer skrockfull än vanligt och känner behov av att besvärja och gardera sig för att något går galet.
Nytt liv pt 2 (det här visste ni inte)
Hej igen i sommarvärmen.
Dags för ytterligare en uppdatering, det är nämligen så att jag har valt att inte dela en sak med er tidigare - något jag ändrar på idag. Det är nämligen så att jag sedan i början på juni har vetat om att jag är gravid.
Jag har valt att inte säga något förrän nu av den enkla anledningen att jag varit väldigt orolig och nojjig över hur graviditeten skulle fortlöpa. Nu har det gått ett tag, närmare bestämt 13 veckor och imorgon, söndag går jag in i vecka 14. Önskar att jag hade "vågat" berätta detta för er tidigare men nu är det som det är.
Vi fick alltså klartecken av läkarna att sätta igång och försöka bilda familj och då gjorde vi det och på den vägen är det. Jag har lyckats med värdena rätt bra hittills, dock hade jag ett högt värde på 420 men sedan gick det raskt neråt igen. Det höga värdet berodde på nyponsoppa som jag åt ett par dagar efter att vi hade flyttat, och jag hade inte tittat noga på paketet så ett glas nyponsoppa blev 100 fa extra per dag så det var inte alls konstigt att värdena steg.
Annars har jag nog lyckats hitta rätt sätt för att ta mig igenom den ena dagen efter den andra. Jag är lite less på att inte kunna köpa hämtmat i form av wok och sånt, men jag vet att det kommer en tid då jag får äta mer än jag någonsin gjort, och den tiden har jag framför mig nu.
Idag träffade jag Malin (som skrev om sina graviditeter i min blogg tidigare) för första gången och det var riktigt trevligt! Fick se hur högt hon låg i intag i hennes graviditeter och snacka om att jag blev förvånad när jag såg att det inte alls var ovanligt att Malin kunde äta 2200 fa per dag (PER DAG!) och jag som idag äter 320.. Ni kan ju kanske förstå att jag kände en lättnad när jag insåg hur allt förändras längre fram.
Malin berättade att det var inte ovanligt att hon åt korv dagligen för att komma upp i rätt nivåer. Jag menar, att välja en glass som innehåller 478 fa - det är ju helt otroligt. Det är mer än mitt dagsintag är nu och sen blir det bara en bråkdel av allt fa jag ska äta dagligen. Rätt häftigt hur allt funkar..
Fick veta vad en ananassplit innehåller (15 fa) vilket ledde till att jag faktiskt åkte och köpte just denna glass idag. Det var gott att äta annat än isglass för en gång skull.
Nu ska jag titta lite på tv och sen blir det tidigt i säng - är ju så fruktansvärt trött!
Kram på er :)
Nytt liv pt 1
Long time no .. writing ..
Har inte haft mycket tid till att sitta här och skriva tyvärr, så jag ber om ursäkt för utlovade inlägg som aldrig publicerades..
Vi har äntligen flyttat och fått det hem vi drömt om så länge! Ett eget hem - ett eget liv med en massa möjligheter!
Det känns jättebra här i området och vi trivs helt utomordentligt faktiskt.
Trädgården är grön och fin och vinbär fanns i överflöd när vi flyttade in så jag och min mor plockade en massa och har fryst in en del, gjort en paj och igår gjorde jag saft på svartvinbär.. Känns sådär skönt lantligt liksom!
Jag kanske (kanske) lär mig det här längre fram och blir en fena på trädgård och bär! Har till och med fixat en kompost tack vare föräldrarna som kom med kompostgaller - det ska bli bra i slutändan tror jag..
PKU:n och sommaren då..? Ja.. Det rullar på. Har fått en nojja på en liten röra jag brukar göra till loprofinpastan. Gillar man vitlök så är den grym! Har ju inte ätit någon loprofinpasta alls nästan för jag ledsnade på den (tyckte den började smaka tillgjord fejkpasta) men nu när jag fick ett sug efter vitlöksröran så har det blivit några portioner..
Fräs vitlök (minst två klyftor) i olja (inte så de blir bruna bara..)
Tag kronhjärtan (kronärtskocka) i burk och plocka ut 2-3 stycken (tänk på att de innehåller lite olika proteinmängd beroende på märke - konstigt nog) Riktlinjen proteinmässigt är mellan 2 g protein/100g - 2.3g protein/100g. Jag räknar alltid på det högre värdet.
Dela på kronärtskockan i mindre bitar.
Tag soltorkade tomater och dela även dem i mindre bitar. Släng i kronärtskocka och soltorkade tomater i stekpannan med vitlöken. Häll på lite mer olja. Fräs allting och rör då och då. Salta - häll på en halv - en hel dl vatten. Rör om. Smaka av - eventuellt salta lite till. Värm pasta och häll röran över den. Rör runt ordentligt. SMAKLIG!
Jag har inte gjort många knop sedan vi flyttade hit. Vi har i och för sig fått i ordning det mesta här hemma men vi har en hel del kartonger som fortfarande står orörda. Jag fixar nog det mesta av det nästa vecka när jag har en vecka för mig själv. Vill liksom ha lite att göra då - så jag sparar det mesta tills dess.
Hoppas ni har det fint och njuter av sommaren (när ni kan).
Kram på er! / Micha