Blir så jävla besviken!
Vad i helvete ska man göra för att kroppen ska lyssna på en?
Mina provsvar har under maj månad sett ut såhär:
340 - 110503
290 - 110504
280 - 110507
330 - 110511
Innan dessa värden låg jag lite lägre (100 och 110) och även runt 200
Nu hel plötsligt när jag har ätit 300 fa om dagen (eller mindre!) så hamnar jag på 330. Hur FAN går det ihop?
Jag fattar det inte. Jag blir ledsen, och jo, jag vet att det fortfarande är under 350 men det är tillräckligt nära den gränsen så jag blir ju orolig att kroppen ska börja spöka mer.
Jag blir ledsen när jag anstränger mig dag ut och dag in och inte får nåt för det. Jävla skitvärden!
/ M
Men nog har du väl fått nåt av allt slit du haft?
Det har ju bara blivit bättre och bättre med värdena och nåt bakslag får man ju alltid när man kämpar med nåt.
Låt inte ett litet bakslag förstöra allt bra du uppnått.
Kram
Lena: Jo visst har jag fått ut något. En hel del faktiskt. Dock kan man inte nöja sig med värden som svänger hur som helst då det är risk för skada (om man är gravid) och det är VÄLDIGT strikt med kosten så de "få" värden som går mer uppåt är tillräckliga för att få mig ur balans, dvs, tillräckliga för att få mig orolig och ledsen. Det är ju trots allt jag och bara jag som kan styra mina värden. Därför blir jag ledsen och arg på mig själv när värdena inte blir som jag väntar mig. Jag ska kunna vänta mig bra värden när jag äter bra (vilket jag gjort under hela perioden) och då blir man självklart ledsen när resultatet blir åt andra hållet.
Jag skulle aldrig välja att sluta med dieten eller ge upp. Det finns inte på kartan och jag är inte en person som ger upp så lätt. Jag måste bara få skriva av mig när jag tycker det är motigt.
Kram
