Onsdagen den 12:e januari 2011



Igår fick jag lite panik. Det berodde nog till största delen på att jag inte fått svar från min dietist än. Att få svar från henne kan innebära antingen en bekräftelse på att jag gör rätt eller tvärtom. Jag hoppas ju på det förstnämnda förstås, men det kan bli vilket som av de två alternativen känner jag. Jag är orolig att jag äter för lite. Det hör väl kanske inte till vanligheterna att en PKUare skulle ha svårt att stoppa i sig extra Fa, men jag kom fram till några saker igår när jag pratade med min mamma.


När jag växte upp var det mamma som styrde matlagningen och vad jag åt (till 90 % i alla fall) och hennes sätt att laga mat och prata dagligt intag tog jag över när jag flyttade hemifrån. Det som hände var att jag lade på mig ”sambokilon” som egentligen inte var sambokilon men ja, i alla fall: när jag gick upp i vikt var ju inte det första jag tänkte på att jag behöver öka Fa intaget. Det är ju den kombinationen – går du upp i vikt – mer Fa – ner i vikt – mindre Fa.


Det här visste jag inte något om alls.


Det som är lustigt är att på alla kontroller jag var på från det att jag gick gymnasiet och fram tills nyligen så har varken läkare eller dietist sagt något om att jag ska äta mer Fa. Mina värden har varit högre rätt ofta och jag har bara trott att det berodde på att jag försökte gå ner i vikt (något jag sysslat med ett tag men som en period inte ens gav minus ett hekto… så värdena berodde inte på det.) I själva verket har jag ätit som jag lärt mig i tidig ålder och jag har ingen annan att skylla på än mig själv för det – det är ju jag som varit på läkarkontrollerna och mina föräldrar, min sambo och andra har inte varit delaktiga i detta på samma sätt längre.


Dock kan jag ju förstås önska att jag hade fått det tipset när jag var hos läkarna men det fick jag inte.


Jag har inte vetat hur många gram protein per dag jag ska äta förrän tills för en vecka sedan. Sjukt egentligen, ellerhur? Så tänk på det; går du upp i vikt – kolla med din dietist hur många mg Fa om dagen du ska äta och tvärtom om du gått ner i vikt. Om du är sjuk – kolla med dietisten om hur lite protein per dag du ska äta (för vid sjukdom är det viktigt att äta riktigt lite Fa.) Kan vara bra tips att ha, dock känns det som att jag är den enda som inte räknat Fa tidigare..


Så, det jag ville komma fram till av det som står ovan är att jag nu hoppas att jag får svar snarast om jag har gjort rätt i mitt räknande (för det hade ju varit grymt bra) och få provresultatet som förmodligen kommer att ligga högre fortfarande eftersom att jag som ska komma upp i 900 Fa om dagen inte har lyckats med det en enda gång under första veckan.


Hela första veckan låg jag på ett snitt på 600 Fa om dagen. Då har jag alltså ätit i stort sett samma typ av mat som jag har ätit innan jag började räkna och innan jag ens kom på att jag äter efter min tidigare kroppsmodell.. Snurrigt va? Det som känns konstigt för mig är ju att jag nu måste lägga till mat som innehåller mer Fa än vad jag är van vid. Jag har ju fått känslan av att man brukar känna att det är riktigt snålt när man ska ner i Fa värden och det är kombinationen av det där jag inte riktigt förstår. Låt mig förklara..


Jag har alltid fått höra att om man ligger för högt i Fa värden (dvs om man äter för mycket Fa per dag) så får man högre provsvar. Ligger man jättehögt kan man ligga mellan 900-1000 i mmol. Även om man äter för lite Fa kan man ligga högre i värdena för det ”vänder” och slår om på något sätt. Detta har jag fått höra sedan barnsben. Det jag inte fattar är att om jag ska ner i värden så ska jag äta mindre än vad jag brukar äta. Nu fick jag ett värde på 900 Fa om dagen och det är ju mer än vad jag brukar äta och det egentliga Fa intaget för mig (i vanliga fall som jag BÖR ha ätit efter) är mycket högre. Borde det då inte bli så nu att jag kommer att ligga för högt för att jag äter alldeles för lite? Vart går gränsen för när värdena vänder? Någon som vet?


Det är dessa tankar som snurrar i mitt huvud. Inte konstigt att man är orolig. Jag vill ju så gärna göra rätt!


En annan tanke är att om jag nu ”verkligen” ska äta 900 Fa om dagen så måste jag vänja mig vid det faktum att jag får göra lite tvärtom. En PKUare som har följt korrekt diet och korrekt Fa intag som ska ner i värden på 200-300 i provsvar går ju ner i Fa intag till viss del och där lär ju utgången bli bra. Men jag som har ätit för lite ska nu äta mer för att gå ner i värdena..


Nej, nu orkar jag inte tänka mer på det här!

 

// Micha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0